Omelett med bacon och färsk oregano

Att midsommar bjuder på växlande väder så att vi får springa in och ut med både dukning och mat är svensk tradition, men nu när midsommar är över är solen tillbaka. Ljuvligt! När det är varmt ute brukar min hunger minska och jag är nästan bara sugen på grillat eller lättare måltider, men det är inte alla dagar som ger utrymme för grillning. Därför tänkte jag ge er ett recept på en god omelett med bacon och oregano som är perfekt för varma dagar. Oreganon ger omeletten en pizzaliknande smak, men måltiden gör att du känner dig behagligt mätt efteråt. Det är även en bonus att det varken tar lång tid att förbereda eller tillaga omeletten. Har du inte ha färsk oregano hemma kan du ersätta den med torkad, men färsk oregano är ett trevligt inköp då du även kan använda den i bland annat sallader, till fisk eller till kyckling. Det går även bra att byta ut vispgrädden mot mjölk, men grädden ger mer mättnad och en mjukare smak.

Omelett

2 Ägg

2-3 msk Laktosfri vispgrädde

1/4 Paket bacon

3 Stjälkar färsk oregano

Salt

Svartpeppar

Blanda ägg, vispgrädde, peppar och salt. Klipp oreganon i mindre bitar och blanda ner i smeten. Skär eller klipp baconen i små bitar och stek dem i en stekpanna. Häll över baconen på en tallrik med papper. Pappret på tallriken suger upp det överflödiga fettet. Häll äggsmeten i stekpannan och strö över baconen. Låt smeten vara i pannan tills den har stelnat och fått lite färg. Vänd på omeletten och stek en kort stund på andra sidan. Servera med en god sallad och njut!

Må väl!

Glutenfri Midsommarmat

Nu har tystnaden infunnit sig i lägenheten igen. De enda ljuden som hörs är diskmaskinens arbetande, mopsens snarkningar och ljudet från knapparna som trycks ner på tangentbordet. Igår var vi ett härligt gäng som stökade och bökade runt i köket innan det var dags att avnjuta utdelningen av våra insatser. Mat i all ära, men det bästa med våra traditionella högtider är utan tvekan sällskapet. Allt prat, alla skratt och gemenskapen. I år stod jag för matplaneringen så middagen blev både laktos- och glutenfri med undantag för ena efterrätten. Jag har aldrig gjort en cheesecake och när jag snubblade över ett paket ekologiska digestivekex i mataffären tänkte jag bättre sent än aldrig. En utmaning för mig och något att sätta tänderna i för alla mina icke-glutenintoleranta gäster. Men vad skulle jag komponera ihop för glutenfri efterrätt?

Jordgubbar hör ju onekligen midsommar till och när jag letade efter inspiration till midsommarbuffén ramlade jag över ett recept på limoncellogrädde med biscotti i senaste numret av ELLE mat & vin (NR 3 2011). Citron, grädde och jordgubbar går hand i hand så jag gjorde en laktosfri variant av limoncellogrädden, bytte ut biscottin mot Sempers Cantucci (italienska mandelskorpor) och serverade detta till jordgubbarna. Galet gott om jag får säga det själv! Vad som bjöds på under kvällen kan ni läsa om nedan. Även om det blir en del förberedelser går det snabbt när man är flera. 

Mina bästa råd inför att planera och genomföra en bjudning är att Keep it simple och se till att ha kul på vägen. 

I morse samlades vi igen och åt upp det sista från buffébordet som en härlig brunch tillsammans med jordgubbssmoothies, juice, bacon och kaffe. Ett perfekt sätt att avsluta midsommarsfirandet innan alla beger sig för att tillbringa helgen på olika håll. 

Glöm inte: Glädje är till för att delas, mat likaså. 

Må väl!

Midsommar meny

Fördrink

Fläderblomsbål med salta snacks

Buffé

Inlagd sill

Löksill

Ägghalvor med majonäs och räkor

Laktosfri gräddfil med hackad gräslök

Lax och mangosallad ( för recept se inlägget: Lunch hos Elisabeth)

Glutenfria Prinskorvar

Köttbullar

Baconlindade daddlar

Kokt nypotatis

Stekt och saltad sötpotatis

Ostfyllda championer med svartpeppar

Kall limesås

Skivad honungsmelon

Efterrätt

Jordgubbar och laktosfri limoncellogrädde med glutenfria cantucci.

Cheesecake med hallon (ej glutenfri)

Kvällsmat

Laktos- och och glutenfri tacogratäng (för recept se inlägget: glutenfri tacopaj och flyttdagar. Gör pajen utan deg.)

Sallad

Nachos

Vem betalar priset?

Under de senaste dagarna har vi kunnat följa hur celiakifrågan har fått ett större utrymme i nyhetsbevakningen. Det började med SvD:s artikel om att en delrapport i den internationella Teddy-studien påvisar att svenska barn lider större risk att utveckla glutenintolerans än barn, från andra länder, med samma genetiska förutsättningar. Daniel Agardh, docent vid enheten för diabetes och celiaki vid Clinical research center och överläkare i Malmö, påpekade i artikeln att detta första gången som en studie har kunnat bevisa att svenska barn i större utsträckning har antikroppar mot gluten jämfört med barn i andra länder.


Den 22 juni gästade Svenska Celiakiförbundets Generalsekreterare Eva Bengtsson Nyhetsmorgon i TV 4 tillsammans med Smilla Luuk, som skriver den glutenfria bloggen glutenfrittliv.se. Bengtsson påtalade inte bara hur viktigt det är att stödja forskning kring celiaki utan lyfte även frågan kring ersättning för ökade matkostnader. Celiaki är en sjukdom som saknar medicin och det enda sättet att vara frisk är genom att äta en glutenfri-kost. Något som både är tidskrävande och dyrare, menade Bengtsson. I snitt kostar det 5000 kronor mer per år att handla glutenfri-kost än vänlig mat. Ska pengar vara ett hinder för hälsan?

"Allt för många av våra medlemmar har på grund av dess merkostnader inte råd att vara friska. Vår undersökning 2010 visade att de glutenfria basvarorna, som bröd, pasta och mjöl, har egen ett kilopris som är 350 procent dyrare"."

           - Eva Bengtsson, generalsekreterare i Svenska Celiakiförbundet

Bengtsson's debattartikel "Ge glutenintoleranta ekonomiskt stöd" publicerades samma dag i  SvD:s brännpunkt. Bengtsson, för inte enbart en diskussion kring den ekonomiska situationen för glutenintolerenta utan, slår även ett slag för hur viktigt det är att upptäcka sjukdomen i tid. Personligen glädjs jag åt tanken på att ha en driven generalsekreterare som inte räds att synas i media och som förtydligar helhetsproblematiken. För att vi ska kunna lära oss mer om celiaki krävs forskning, för att upptäcka sjukdomen krävs en utbildad primärvård, för att alla ska ha råd att vara friska krävs ekonomiska förutsättningar och kunskap både hos den glutenintoleranta samt hos restaurangpersonal, skolmatspersonal och cafépersonal.

Celiaki är i vanliga fall inte någon het potatis. Det är ingen spännande nyhet, men det är en viktig fråga som förtjänar uppmärksamhet. Så tummen upp för både artikel och framträdande Eva Bengtsson!

Må väl!

Glutenfri tacopaj och flyttdagar

I morgon får jag nycklarna till min gamla lägenhet som nu ska bli mitt nya hem, efter ett år på vift. Ett nytt liv i en bekant stad. Även om en del av möblerna finns kvar i lägenheten finns det fortfarande tempon som ska avklaras. Vänner ska samordnas. Kartonger ska lyftas och lägenheten ska besiktigas. Köket ska packas upp ur lådorna och äntligen få en chans att blomstra igen, men innan dess kommer det att finnas hungriga magar att mätta.

Är det någonting som jag har lärt mig efter alla mina flyttar så är det att ha god mat tillgänglig för de som är snälla nog att hjälpa till. Sist jag flyttade mellan två lägenheter lät jag en termos med kaffe stå redo i båda lägenheterna. Likaså en skål med frukt och en skål med torkad frukt och nötter. Allt för att mitt kära flyttgäng skulle kunna fylla på med energi när de behövde. Flytt är en påfrestande historia som kräver god organisation och ett jämnt blodsocker för att kunna avklaras på smidigast möjliga sätt. Under förra flytten avslutade vi dagen med en snabbt uppdukad buffé som bestod av grillad kyckling, tomater, sallad, oliver, soltorkade tomater, fullkornspasta (det var innan min celiaki), fetaost, tzatsiki och annat gott. Efter det blev det kladdiga choklad- och hallonmuffins till gänget innan de sista tappra vännerna hjälpte mig att sätta ihop möbler. Vilka hjältar! Det går så mycket snabbare att få ordning i lägenheten om man är fler och det uppskattas verkligen att få hjälp när man ska flytta in i ett nytt hem. Oftast är man redan vid flytten rätt slut efter allt packande och städande.

Den här gången är flytten i betydligt mindre skala, men matfrågan måste ändå lösas. Kaffe, frukt och nötter är ett givet inslag, men jag behöver även mat som jag kan förbereda dagen innan och som är lättillgänglig efter flyttinsatsen. Tacopaj! Tacopajen skadas inte, utan gynnas snarare, av en extra dag i kylen. Jag kan värma den i ugnen och det går snabbt och lätt att skiva upp till med mina medhjälpare. Salladen, som är ett gott tillbehör, kan jag förbereda på morgonen utan någon stor kraftansträngning.

Tacopaj

Köttfärs

500 g köttfärs

1 påse tacokrydda original 

1 gul lök

1/2 dl skivade jalapenos

1 dl chili sauce
3 msk vatten

Laktosfritt smör till stekning

Hacka den gula löken och stek den i en klick smör tills att den har fått färg. Lägg upp löken på en tallrik och stek därefter blandfärsen i smör. När blandfärsen är genomstekt häller du i den stekta löken och tacokryddan tillsammans med vattnet. Rör runt så att köttet blandas med kryddorna. Hacka jalapenosen och lägg i dem samt chilisausen. Låt puttra på spisen tills köttfärsen har fått en fastare konsistens.

Sås

1 1/2 dl laktosfri créme fraîche
2 dl tacosås (medium)
1/2 tomat

Blanda tacosåsen i en skål tillsammans med créme fraîchen. Hacka tomaten i mindre bitar och blanda ner den i såsen.

Topping

1/2 - 1 dl riven ost


Pajdeg


4 dl glutenfritt basmjöl
120 gram laktosfritt smör
3 msk vatten

Blanda det rumstempererade smöret tillsammans med mjölet och vattnet tills det blir en jämn smet. Lägg in smeten på en tallrik i kylskåpet i 20 minuter. Tryck därefter ut degen i en pajform och förgrädda den i ugnen under 15 - 20 minuter på 175 grader.

Lägg i köttfärsen och bred ut såsen i ett laget ovanför köttfärsen. Strö över den riva osten och sätt in pajen i ugnen och gädda den i 175 grader under 15 minuter.

På flyttdagen: Värm Tacopajen i ugnen och servera sedan med en god sallad till. 

Må väl!

Biodling

Vi sitter ute i den vackra trädgården, bland fruktträd och rosor. Solen värmer oss medan Elisabeth berättar: Jag har alltid drömt om att bli en biodlare. När jag var liten hade min morfar bin. Jag gillar djur i alla dess former, även insekter. Bortsett från att en biodling skapar närhet till djur och natur så resulterar det ju också i en så fin produkt, honungen.

Hur blir man biodlare?, undrar jag. Elisabeth förklarar: man går en kurs. Var du läser kursen beror lite på vilket geografiskt område du tillhör. Jag och min man gick en kurs under våren 2007 i Trelleborg hos en man som, utöver kursverksamheten, föder upp bidrottningar. På kursen lärde vi oss hur man går tillväga för att skapa och sköta en biodling och därefter skaffade vi vårt första bisamhälle med en drottning.

I vårt bisamhälle finns en drottning och ca 50 000 bin. Vi har en kupa med 11 ramar och det är i ramarna bina samlar honung. Kupan köpte vi hos en tillverkare i Sjöbo. Det roliga med att ha ett intresse som biodling är att man träffar många nya människor som man kanske annars inte hade träffat

Hon lyser upp och säger: Det var så spännande första gången som vi skattade honung. Vad innebär det att skatta honung?,frågar jag nyfiket. Uppvuxen i en större stad med storstadslivet inbyggd i ryggmärgen är allt med biodling nytt för mig.

Elisabeth berättar: När ramen är täckt med vax och fylld med honung är den klar och då är det dags att skatta. Du tar bort vaxet med ett speciellt verktyg och sätter ramen i en maskin som kallas för en slunga (se bild.) När du vevar runt ramen i maskinen så slungas honungen ut med hjälp av centrifugalkraften. Efter det så silar du först honungen med en grov sil och därefter en dubbelsil. Färdigtappad honung får stå i ett dygn och så lägger du smörpapper på för att fånga upp eventuell pollen eller annat som kan tänkas vara kvar och som flyter upp till ytan. Sedan häller vi upp honungen i burkar. Honung som inte är rörd är genomskinlig och flytande medan rörd honung har en mer smörlik konsistens.

Är det skillnad på honung och honung? Man lär sig att skilja på honungen efter ett tag, förklarar Elisabeth. I Skåne har vi mest rapshonung. Här i närheten finns en fantastisk flora med mycket kryddväxter och lavendel som präglar smaken. Vår försommarhonung har mycket fruktblom i sig. Vill du att bina ska göra lavendelhonung så sätter du kupan i närheten av lavendel och skattar när perioden är över.

Bina rör sig i en radie på 2 kilometer från kupan. Det som finns inom 2 kilometer använder bin för att göra honung, inflikar en mansröst. Det är Elisabeths man Jan som kommit hem och gör oss sällskap. Trots att biodling från början är Elisabeths stora intresse har även Jan fastnat för charmen med att vara biodlare. Vi skattar cirka 2 gånger per sommar och det blir ungefär 30 kilo honung per kupa och per säsong, berättar han.

Elisabeth fortsätter; charmen är att ha bina i trädgården och titta på dem. Att veta vilken hemlig värld de har och att lära sig mer om den. Bina gör ju en så stor nytta. Utan dem blir det ingen pollinering. Vissa länder har problem med att bina slås ut. Om balansen i naturen inte fungerar så märker man det på bina.

Jag tittar runt i den blomstrande trädgården och tänker på vilken viktig uppgift som bina har. Kan det vara så att parets surrande vänner även hjälpt till att skapa detta paradis?

Nu finns det någonting som heter Urban Beekeeping, berättar Elisabeth. Det innebär att man i större städer, som New York och London, har biodlingar på takterrasser och dylikt i närheten av stadens grönområden. Jag har hört att det i London finns en affär som heter The Hive, en specialaffär för biintresserade.

Vill du hälsa på dem? frågar Elisabeth. Vi reser oss upp och går bort mot kupan. Hon förklarar att när man hanterar bin så måste man ha på sig långärmad tröja, handskar, hatt med slöja och långbyxor nedstoppade i skorna. Allt för att bina inte ska komma innanför klädena och bli trängda så att de tvingas sticka.

Bin förväxlas ofta med getingar. Det är getingarna som sätter sig på läskburkar och sötsakerna. Bina är upptagna med annat och är i regel lite mindre samt lite mer ludna än getingar. Bina sticker bara om de känner sig trängda. Om de sticker så innebär det att de dör och därför använder de det som absolut sista utväg.

Det surrande ljudet blir tydligare och jag är fullständigt lugn. Om du går lugnt och stilla genom deras ut- och inpassage så är det ingen fara sen, förtydligare Elisabeth. Kupan består av 5 lager. Det understa lagret är drottningens hemvist och binas bostad. De övriga 4 lagerna är deras honungsfabrik. Tänk att de små djuren gör allt med sina egna kroppar. De gör honung av nektar, gör vax för att fylla ut boet. Visst är det fascinerande. I ett bisamhälle finns en drottning, arbetsbin och drönare. Jag vet inte riktigt vad drönare gör, men de har någon slags feel-good funktion för att skapa god stämning i kupan, säger Elisabeth och lyfter på locket till kupan.

Innanför ett plexiglas ser jag hur bina arbetar på för fullt. Ett tillsynes organiserat kaos. Det gäller att de trivs, berättar Elisabeth. Tycker de att kupan är för liten eller om de är missnöjda med drottningen försöker de att föda upp en ny drottning så att de kan lämna kupan med henne. Under juni månad är det störst risk att de svärmar. Det hände oss en gång. 30 000 bin som lämnade kupan och flög i en klunga upp i trädet där borta. Men sedan kom de tillbaka.

Ljudet av bin som arbetar är ljudet av sommar och jag kan inte tänka mig att bina skulle ha det bättre än de har det hos Elisabeth och Jan. Innan det är dags för mig att åka så får jag en burk med gyllene honung. Honung från bina som jag just har träffat. Det är en stor upplevelse för mig som storstadsbo att få vara så nära naturen egen honungsfabrik. Jag hoppas att fler får möjlighet att få insikt i binas fascinerande liv och leverne.

Stort tack Elisabeth och Jan för att jag och läsarna fick ta del av ert biodlarintresse och för en superb lunch!

Må väl!